Man får ont av att gräva. Har ägnat gårdagskvällen och den här dagens kväll åt grävning och gödsling. Det går sakta sakta framåt med odlingslotten.

Dagen började med ett löne- och budgetmöte med chefen. Sen gick jag en sväng på stan och köpte en kofta i en positiv färg och armband i en annan positiv färg. Gick på systemet och köpte valborgsläsk. Satte mig på bussen för att åka hem och plugga men då ringer klasskompis som sitter på Boye och pluggar, får mig av bussen och in på bibblan istället. Satt där i några timmar, varvade plugg med vinprovning. Alltså, tokigt jag vet. Men idag är det kvalborg och stämningen inför morgondagen smittar av sig ;)

Så, åter till lotten. Min kolonilottskompanjon, som numer går under smeknamnet Godsägaren, smsar och föreslår att vi ska gräva lite. Jag knatar till lotten och gräver och gräver. Det är varmt och jag är ju inte klädd för jordbruk, inte värsta fancy heller men jaja, om det var någon bloggläsare som tog sig förbi kolonilottsområdet vid flogstamasten ikväll och såg någon stå och gräva lerjord och gödsla i näbbskor... det var jag det. Allt för lotten! Har slängt upp lite bilder på jordhögen som intresserade kan kika på här. Hade ju tyvärr ingen kamera med mig igår så bilderna är från gårdagen.

Nu är jag hemma och har havregrynsgröt i magen. Brukar man jord äter man också havregrynsgröt med lingonsylt.

Det är intressant på lotten. Det går ju allsköns kolonilottsägare förbi och hälsar, de flesta är typ dubbelt så gamla som oss eller nästan i a f. Vissa är väldigt entusiastiska över vårat grävande och säger "Vad fint det blir!", ni som sett bilderna från lotten på länken ovan kanske kan förstå min förundran... På vilket sätt är det fint? Vi svarar glatt "Ja vi försöker i alla fall!" :) Idag kom ett gäng kvinnor i varierande åldrar förbi, de gick även förbi oss igår och hälsade och sade att det var fint. Idag lät det så här citat: Hej! Vad fint ni gör! Vi har funderat på vad det är ni ska odla och jag gissade på potatis! Slutcitat. Haha, säger godsägaren, vi ska odla allt utom potatis. Kvinnan gör en gest som att hon ville säga "fan jag hade fel". När de försvunnit runt hörnet så kom tankarna, ser vi ut som typiska potatisodlare eller? Gräver vi på ett sätt som kanske skulle vara ypperligt för potatis? Vad har vi missat, kommer mangold, morötter och majs vilja växa här?

Imorgon är det tenta och Valborg. Jag är väl mest laddad för den senare delen av dagen men jag ska göra mitt bästa på förmiddagen.

Sitter och mumsar matrester från igår. Ett lyckat ihopkok.

Spenat+tofu+lök+olja+spiskummin+koriander+salt+pep
par+vitlök+värme i en kastrull.

Ris+kardemumma+kanel+gurkmeja+salt+vatten+värme i en kastrull. 

Lyxade till det med vitlöksnaan till också men de finns inte längre så det får jag bara drömma om samtidigt som jag äter resterna.  

Igår var jag helt slut, helt trött i armarna - orkade inte ens öppna min teburk liksom. Benen gick inte att stå på. Att vara på marsvinsutställning innebär att man står en hel dag och sen bär på tunga transporter. Det är  väldigt fysiskt jobbigt, vilket man alltid glömmer bort och förvånas över dagen efter när kroppen inte alls vill.  Men sen i lördags är jag offentligt delägare av 60 kvm kolonilott och den behövde rensas. Så jag knatade dit med min kolonilottskompanjon.

Vi var där i ett par timmar och rensade, det såg inte ut som att det var så mycket att göra när vi kom men det tog sin tid och det var mer ogräs än vad vi trodde. Vi hann nästan klart. Det var superkul. Och nu har jag träningsvärk av det också. Tänkte att jag skulle ta med mig kameran och fota, det är ju inte så mycket att fota egentligen men det vore kul att se. Men jag glömde kameran. Får ta den idag istället. Längtar dit hela tiden. Nästa steg är att vända ner brunnen hästskit i jorden. Juridiktentan känns väldigt oviktig när man har kolonilott. 

Jag är ju en ganska van besökare på Uppsala-Norrtäljebussen... Borde fattat att det är ganska vansinnigt att vara marsvinsresenär på den. När man åker med djur så får man sitta i bussens bakdel, tillsammans med en 7:a (dvs 25 st hormonstinna 13 åringar) samt en stor hund som ägarinnan inte kan kontrollera. Hunden vägrade lämna min marsvinstransport och stog och flåsade över den hela resan. Alla 13-åringar var galna. Jag försökte få ro och studera civilrätt men det gick ju... inte.

Framme i Norrtälje konstaterade jag att tre av tre djur levde. Bra. Ingen som fått hjärtattack av hundflås och tånårsskri. Vickan mötte upp mig och vi stack iväg. 30km/h genom hela sthlm och södertälje. Har så svårt att fatta varför det blir så där... om alla åker i samma hastighet... liksom? Vid 22-tiden var vi framme i Borås och hittade lägenhetshotellet där resterande marsvinskumpaner befann sig. Marsvinen fick husera i ett varmgarage. 

Upp och hoppa 6.30 för att vara i Rävlanda 7.30 för incheck av djuren innan stämman skulle börja. Det kändes som att stämman blev lite väl lång i förhållande till antal beslut men en hel del intressanta saker kom upp om hur vi kan effektivisera marsvinsutställningarna. Vissa tycker att vi ska slopa incheck och låta domaren ohyregranska marsvinen, de menar på att ohyran sprids i incheck - jag kommer faktiskt inte våga åka på en marsvinsutställning utan incheck. Och tänk vad tråkigt eftersom att ingen kan plocka och kolla sina djur under dagen om vi tar bort inchecket - det blir ju domaren som får göra det... Att göra på det viset tror jag också kommer göra att det tar ännu längre tid och risken för ohyrespridning blir större. 

Ett förslag som jag tyckte var intressant var det med fasta bedömningstider. Det tror jag skulle vara väldigt effektivt för då blir utställningen mer planerad och marsvinsutställarna har lättare att hålla koll på sina tider. Då skulle man också kunna ha fler incheckstider och alla behöver ju inte komma tidigt och värsta kön bildas. Incheckarna behöver ju inte heller stå och blåsa ut hjärnan utan de hinner vila. Det är något jag tycker man borde prova i vilket fall.

Efter stämman var det dags för utställning. Jag hade ju med mig mina trogna svin Abiona, self saffron honan och Mästersson, min söta skinnyhanne. Abiona stod sig bra och fick  88p och Ck. Mästersson som för andra gången gick i championklass hamnade på 86p och kom 3/3. När man får 86p i championklass börjar man ju fundera lite på hur man hamnade där. I vanliga fall får han ju 88 eller 89 så 86 kändes lågt. Kommentarerna var bara positiva så då kan man ju också undra hur sjutton poängen hamnade på 86. Men placeringen var i alla fall korrekt, de andra två är bättre.

Sen fick man se ytterligare ett fall med undernärda och ohyrebärande djur som levererades från en uppfödare... Köparen ville inte ha dem, helt förståeligt och uppfödaren vägrade att hämta dem, helt oförståeligt. Inte kul men skönt att det i föreningen finns människor som är villiga att ta sig an dessa. De kommer säkerligen att klara sig och få nya bra hem. Jag är dock lite fundersam eftersom att jag sålt djur till denna uppfödare som jag inte har någon aning om hur det har gått för dem... Man blir lite orolig.

Hemvägen var lång och jag var inte i sthlm förrän efter tolvslaget. Åkte nattbuss därifrån. Djuren fick inte vara med på bussen utan de fick åka i bagageutrymmet. Jag hade ont i magen hela vägen hem pga det, men jag hade att välja på att sova på centralen med djuren eller låta dem sitta där. De klarade sig fint men de måste ha haft det bra jobbigt för det kan inte ha varit varmt och säkert jättebullrigt. 02.15 var jag hemma och packade ur djuren som var väldigt tacksamma för att få komma hem igen. Jag med.  

...för er som undrar hur det gått för lilla Äileene... Det gick inte bra. Såg bra ut men sen vände det. En kväll här i veckan så fick hon krampanfall och därefter gick musten ur henne och hon låg bara och flåsade. Fruktansvärt hemskt. Själv var jag inte hemma utan hade en kär vän här som övervakade... Känns himmla olustigt att jag inte var hemma själv och kunde hjälpa henne, tyvärr fanns det väl inget att göra förutom att förkorta hennes lidande lite. Det har varit så ledsamt så jag har inte orkat skriva om det... Jag har haft allvarliga planer på att lägga ner aveln, Äileene var så speciell för mig så det skar otroligt hårt i hjärtat :( Efter att ha förlorat två fina honor det här året så är man inte så sugen på att ta någon kull. Men det kommer inte bli några kullar här på väldigt länge i alla fall så betänketid finns. Och det känns skönt, att bara ha ett gäng svin att pyssla med som man inte behöver oroa sig över på samma sätt som man gör över en dräktig hona... 

Men tack för alla tummar! Tyvärr hjälpte det inte den här gången heller men det är skönt med stöd i svineriet tunga perioder.  

Antingen är det vädret som gör allt så lätt eller så är jag superstark. Jag bar in den otympliga och tunga spånbalen själv. Bar den säkert 300-400 meter :) Yay! Det trodde jag inte om mig själv. Bar den hela vägen utan att tappa eller ge upp. Jag hade beräknat att den här 400 meters färden på apostlahästarna med spånbalen i famnen skulle ta en kvart eller nått eftersom att jag trodde att jag högst skulle orka bära den i 10 meter för att sen ta en paus. Minns en gång när jag bar en sån här bjässe,det var nog inte ens i 10 meter, och lyckades tappa den och pang så sprack plasten runt om och omgivningen var full av spån. Det var pinsamt och surt och många svärord blev det nog den gången. Det här var en fin start på dagen och nu tror jag att jag kommer klara vad som helst - hit me!

Idag ska jag åka till Norrtälje för att sedan ta mig vidare till Rävlanda som ligger typ vid Göteborg - jag har kollat upp det på eniro nu. Har gått i flera veckor och tänkt att jag ska till skåne... Och det här påminner mig om när jag var i Helsingborg och trodde att jag var i närheten av Göteborg... Men visst vore det fint om alla köping låg på ett ställe, alla salan låg på ett ställe, alla tälje på ett ställe, alla borg på ett ställe och alla holm på ett ställe... Geografi är inte min grjej.

Jag, Mästersson och Abiona ska på marsvinsutställning. Jag har inte så höga förväntningar på deras resultat eftersom att tid till förberedelse har varit lika med noll. Men sen är det Svenska Marsvinsföreningens riks-stämma. Det är en del heta ämnen i år så det ska bli spännande. Kul ska det också bli att åka iväg lite, bo på vandrarhem och träffa mina marsvinsnördarvänner :D

Nu är det härligt härligt. Igår när jag och Cec pluggade så låg vi ute på gräset typ hela dagen. Det var stekande sol och härlig stämning med fullt av flitiga studenter som utförde sina studier utomhus. När det är så här så spelar liksom ingenting någon roll, hur det kommer gå på tentan är en struntsak, hur jag ska lyckas bära in en spånbal från bilen som står jättelångt hemmifrån är en struntsak osv - allt känns lätt och det enda som betyder något är att det är härligt. Och jag har introt till den här låten i huvudet hela tiden: