Har ni hört talas om mangostan? Värdens godaste frukt som smakar som en utsökt fruktsallad? Smaken är en perfekt avstämnd blandning av sötma och syrlighet samt en lätt kryddad smak. Den anses vara den allra bästa frukten och kallas "Fukternas Drottning". Det är ett alldeles ypperligt namn på en så fin frukt som inte bara är hur god som helst men den pryder även varje bord. Som ni förstår så är det en hädelse att blanda mangostan ihop med andra frukter när den är så fulländad i sig själv. Och som pricken över i:et så botar den praktiskt taget alla sjukdomar, allt från malaria till cancer till vattkoppor till polio till alexitymi och gud vet vad. Vilken frukt! 

Igår åt jag en mangostan för första gången. Det var en riktigt spännande upplevelse. Vi var kanske 10 personer som delade på en mangostan som dp införskaffat. Han måste få en ridderlig titel för det. Det var en helig stämning runt bordet när Em skar upp det läderartade skalet på frukten. Ganska tjockt och det lät nästan som att hon sågade i trä. Efter mycket noggrannt sågande öppnades frukten och de vita klyftorna stålade emot oss. Jag fick en halv stor klyfta - med en kärna i som jag åt upp enligt instruktioner. Hann inte riktigt känna efter om den smakade jordgubbar, vindruvor, aprikos, apelsin, ananas och persika. Men den var god och härligt slemmig. Men den smakade ju helt klart mangostan och det var heligt!

Ja, kan ju passa på att tala om att tentan gick bra. Tentafesten gick också bra. Nu är jag någorlunda normal igen. Mangostanen hjälpte nog till att normalisera mig lite fortare.  

Hoh. Snart är det över. Flera veckors extremt pluggande. Jag skojar inte när jag säger att jag suttit 12-14 timmar om dagen i kanske två veckor nu. Efter och innan har jag gjort marsvinsmagazinet - mitt sista nummer! Inget påskfirande för mig heller. Ska snart hoppa in i duschen för att sen ta mig vidare till tentaskrivningen som börjar klockan 15. Vaknade med känslan "tja, nu kan man inte göra så mycket mer" och var rätt tillfreds med det. Men en stund senare fick jag jordens adrenalinattack och började skaka. Konstigt hur man är. Men nu är jag bara taggad. Vill bara skriva skiten nu, ursäkta språket men det är liksom så det känns. Sen ska jag och mina uppsalakursare slå våra kloka huvuden ihop och göra de mindre kloka på någon pub. Jag hoppas att jag kommer vara mig själv igen imorgon och typ börja tänka på annat, vanliga saker - som marsvin och blommor. Och liksom inte när en vän beskriver ett problem för en, typ jag förstår inte varför jag gör si och så och det blir så här, att man direkt refererar till det man läser och kläcker ur sig något i stil med; Ja men du har problem med det episodiska minnet förstår du... Hoh!

Börjar denna vecka med att blicka tillbaka på helgen som gått. Jag och två av mina marsvin, Abiona och Överintendent Mästersson, var på utställning i lördags. Överintendent Mästersson fick sitt tredje raka cert och är nu Svensk Champion. Roligt för mig. Mästerssons syster Överbiblotikarie Pipa Larsson fick också cert har jag för mig. Kulit.  Sen var det årsmöte för lokalavdelningen Norrort. Jag blev vald till ordförande för mötet och jag hoppas jag inte spårade ur för mycket. Ville hålla upp tempot för det var ju melodifestival.

I år har jag varit helt hooked på melodifestivalen (det betyder bara att jag sett varje tävling. Har inte någon som helst mer koll). Hookningen beror nog till störst del på social påverkan. Det började med att jag skulle på fest där alla hade hamnat framför den första deltävlingen. Men nu så är det nästan klart. Amazonkvinnan ska bara ut i Europa och slåss för Sverige. 

Vaknade i morse och kände mig fruktansvärt bakis. Hemskt. Men det berodde ju inte på alkohol. Satt ju på KB igår och då äter man inte så bra, nog för att det är gott och lyx med dipper hit och dit men det är ju ingen riktig mat. Efter KB gick jag på yoga och efter det petade jag inte i mig varken mat eller vatten. Man blir liksom inte hungrig efter yogan och av någon anledning kände jag mig inte törstig igår heller - trots enorma svättmängder. Allt jag drack igår var en kopp te, kanske en kaffe och 3 dl loka. Det är inte mycket om man svettas litervis.

Uttorkad och trött trodde jag ju såklart att jag var sjuk. Men den sjukdomen var ju lättbotad med typ 1 liter vatten. Då var jag iform för systembesök, kårleggsfixning och KB. Efter en dag, återigen utan mat - men väldigt goda avocadoknäckemackor - så är jag helt slut och hemma. När jag står och tänker att jag borde göra mat men beslutar mig för att inte göra det för jag är för trött. Sätter på tevatten och precis när jag hällt upp det så hör jag Dolly Partons sköna stämma - I will always love you som ringsignal då'rå. Det är en vän som ringer och frågar om jag vill äta sushi. Förklarar mitt ämliga läge och att jag minsann inte tänker förflytta mig någonstans varpå älskade vän erbjuder sig att fixa allt. Lycka! Gudars skymmning vilken tur jag har! Nu behöver jag bara sitta och vänta på älskade vän och energin. Sen kan jag ta tag i allt fix inför morgondagen. Yeah!  

Hela den här dagen har handlat om sopor. Jag har bloggat om sopor, samtalat om sopor - och dessutom fått flera sms rörandes sopor. Smsen var riktigt spännande. Så nu avslutar jag dagen med ett sopigt nonsens blogginlägg. 

Så, snart helg. Jag har stora förväntningar på den här helgen. Och jag lägger alla mina kort på en dag: lördag. Då kommer jag satsa allt. Startar dagen med marsvinsutställning. Sen hem till Em och titta på sångtävling. Jag har inte fixat några stesolid så jag vet inte om jag kommer klara av att se Nordmans bidrag - en fjärde gång? Vinner han, som jag vill, så får man ju se det där bidraget fem gånger! Nåja, jag hade i a f tänkt vara pigg efteråt. Sugen på utgång. 

Har införskaffat mig en mani. Antar att jag behövde utöka mitt liv med en mening; man måste göra allt man kan för att rädda denna jord!!! Sen ett par veckor tillbaka så har jag förvandlats till en manisk sopsorterare. Det innebär att man diskar smörpaket, folieöverdrag, rycker plastbitar från mjölkpaketen - diskar mjölkpaketen! Soprumsbesöken drar ut på tiden. Soprum är spännande, igår t ex såg jag att någon slängt en ganska stor sten vilket fick mig att fundera på vart egentligen stenen skall vara om man vill slänga den. Man kan ju egentligen bara ställa den utanför i typ en buske, men den här stenen skulle tydligen slängas. Det är ju inte brännbart väl? Inte komposterbart...

Det är faktiskt rätt problematiskt att slänga grejer på rätt ställe. Jag kommer ihåg när jag var tonåring, i sopsorteringens begynnelse, så stod det på alla paket hur de skulle sorteras. Det gör det inte längre. Jag har förstått så mycket att något kan se väldigt glansigt ut men ändå vara kartong, inte metall t ex. Men en glansig chipspåse då? Vad är det? Flera gånger har jag stått och tittat på en sopa och inte förstått vad jag ska göra med den, frenetiskt läst all liten text om och om igen. Men häpp. Det jag inte vet vad jag ska göra med slänger jag i brännbart. Men är det så att det har blivit mycket mer brännbart än förut eller är det så att man under sopsorteringsvågen på 90-talet förväntade sig att alla skulle lära sig vad som var vad och föra det vidare till nästa generation?

Förut sorterade man också mjukplast kommer jag ihåg. Men det verkar inte gälla längre. Inte i mitt soprum i alla fall. Och nu får man också slänga komposterbart i plastpåsar! På 90-talet delade de ut papperspåsar för detta ändamål.

Ah, minns ni min oxalis 14:90?

Det är typ mitt bästaste krukmonster :) I julas trodde jag allt var kört. För alla strånkar typ dog och det var bara tre överlevande. Men tja, sen komm nya strånkar upp och sen började den blomma. Och ur en blomma kom en strånk!

Titta vad tokigt (och ush vad trist med oredigerad bild...)! Kul när det händer grejer. Det här är kanske helt normalt men eftersom att jag är sjukt ovetande om hur 14:90 beter sig i normala fall så tycker jag det är supercoolt! Sen hittade jag det här i krukan:

Kotte! Gör 14:90 kottar?! Kul. Händer mycket i den krukan. Sen tyckte en av mina egenuppfödda pellisar att nu är det fan-i-mej-dags.

Och det tycker jag också! Nu vill vi ha sommar! 

Inatt drömde jag om att det var sommar. Jag gick i t-shirt i Uppsala. Grus under skosulorna och varmt! Det var väldigt jobbigt att vakna i en grå morgon efter en så härlig väderdröm. Men jag och pellisen drömmer oss bort.(och nu kanske någon kommer och säger att jag ska klippa av pellisens blommor men ickeickeicke, vi är partners in crime och i vårat universum kommer det vara sommar nästa vecka)

Ligger hemma och pluggar idag. Kognitionspsykologi och det är inte roligt. Tänk om någon ba hörde av sig på nått sätt och ville dra iväg mig på ett spexigt äventyr, en kopp kaffe eller liknande. Vadsomhelstaaaah.