Så är helgen över och veckans första dag avklarad. Den här helgen har underbara Sha från australien varit och hälsat på. Så hiskeligt roligt. Hon är en såndär person som alla älskar, glad som en lärka och det smittar av sig på alla.

I lördags så arrangerades en julfest i hennes ära. Vegitariskt julbord och hemgjorda pepparkakor på hemgjord pepparkaksdeg. Sa, alltså inte Sha, tänkte att hon skulle styra upp allt men så blev icke fallet. Sha lyckades nämligen missa sitt plan från London och var tvungen att boka om sin biljett. Först bokade hon en till Göteborg men det var ju inte så lämpligt, tillslut lyckades hon få en till Arlanda och Sa åkte och mötte henne. Detta ledde till att jag gjorde julmaten ihop med Sas korridorare. Lite svårt för vi hade inte gjort maten förut och visste inte riktigt hur det skulle vara - men det blev gott. Saffransquinoa med apelsin, russin, fänkål och ruccola. Kokta rödbetor med rostade valnötter, pepparrot och en glaze. Sen lite soyakorv, soyabullar och potatis samt en champinjonsallad. Till efterrätt styrde jag upp en risgrynsgröt men det var ingen som orkade äta upp den - det blev frukost i söndags istället ihop med grädde och apelsin; Manta som jag säger (jag vet att det heter Ris a la Malta men jag kommer alltid säga Manta).

Och det snöade vilket Sha var överlycklig för. När vi var ute gick hon med munnen öppen så att snöflingorna skulle landa på tungan. Men hon fick inte slicka frost på lyktstolpar ;) Förra gången hon var i Sverige, för fyra år sedan, så snöade det hur mycket som helst och vi åkte "down hill in plastic bags". Det kunde vi tyvärr inte göra nu. Men jag är grymt imponerad av hur mycket svenska hon kommer ihåg från den perioden. Och nu kan hon mer lämpliga och olämpliga fraser. Förra gången hon var här stod hon och asgarvade i affären åt att vi i Sverige äter godis med ett så olämpligt namn som cheeze doodles. Under tiden hon varit på annat håll så har det ju sortimentet utökats med cheeze balls också. 

Måste bara berätta, trots att jag själv inte var med... Sa och Sha var på Thanks Giving middag igår. Sa känner lite amerikaner här i stan så de blev bjudna. Under middagen började Sha prata med en Amerikan som tyckte att det var väldigt bra här eftersom att alla kan prata så bra engelska och han berömde Shas engelska var på hon svarar "Yes, but I'm from austraila..." Amerikanen: Oh, and still your english is very good. Sha: "Eeh, yes... but thats my native language..." Samma amerikan höll ett tal om hur förvånad han blev över att man inte firade Thanks Giving i Sverige. Han trodde att det var något som man firade världen över... Amerikaner... suck ;)

Nu har Sha lämnat Uppsala. Snart åker hon till London och sen till Australien. Trist. Hon är verkligen en sol i mörkret.